En till jag vill ha..?


Infektionskliniken bjöd på 1.5timmars väntan för att sedan komma in och få något underligt insprutat under huden på armen. Det blev en liten bulle och det såg precis ut som att en lite silverpärla av strössel hade fastnat.
Jag har inte vågat ta bort plåstret för det såg så äckligt ut när jag tittade innan hon satte dit plåstret.

Men som sagt,

Det är värt det.



 


Det är värt det. Det är värt det. Det är värt det.

Klockan är nu 06.55.
Jag har sovmorgon till 11.45.
Infektionskliniken öppnar 08.00.

Spruts.

Idag har jag hängt på låset från klockan 07.35 för att komma in till infektionskliniken. Det hade räkt med att jag var där fem i åtta insåg jag och mamma då. I alla fall. Jag var dit och fick det berättat för mig - eller mamma fick det berättat för sig - att jag skulle ta ett antal sprutor beroende på hur jag skulle bo, vad jag skulle göra osv.
Blev lite obekväm eftersom läkaren satt framför och ställde en massa frågor om mig, som jag kunde svara på men ställde dem till min mamma.
Jag var med om ett klassiskt ögonblick där jag kände mig som sju. Sannerligen irriterande.

Jag fick ta sprutor i båda armarna och om jag inte hade så fasansfullt blyga muskler (dom finns där!) så hade man kunnat tro att jag skjuter in en skvätt anabolasteroider eller liknande.
Det känns lite tufft när jag tänker på det.
Kanske ska berätta det när folk ser mina häftiga plåster.










Ålderskris 2009

Jag drabbades just av en akut ålderskris i storlek av Canada.

Efter att ha känt hungern komma krypandes så tänkte jag bara ordet köttfärssås och spaghetti och i nästa stund fann jag mig själv hackandes lök. Jag står och lagar köttfärssås och spaghetti under fläkten nynnades på något obestämbart och jag smaksätter glatt min köttfärssås med lite kryddor hit, salt dit. Höftar som om jag vore ett sambageni. Smakar av lite och tänker; Hmm, kanske prova lite sambal oelek?

(Redan då bör jag ha hört varningsklockorna ringa. Sambal Oelek? Minimiåldern på den smörjan måste ju vara 30?)

När jag väl lagt upp maten fint så hör jag mig själv säga; "Lite sallad till detta skulle ju vara gott." Sagt och gjort, crispsallad med tomater och lite balsamico-vinäger ringlat över och jag har en måltid. Innan jag sätter mig till att äta tänker jag att jag ska göra undan disken först så jag sedan bara kan njuta av min mat och läsa Mark Levengoods bok "Hjärtat får inga rynkor".

Då slog det mig.
Jag hade just betett mig som om jag adderat ett x antal år till min nuvaranda ålder.
Jag fick panik.
Jag trampade omkring i köket medan jag hörde fågeln från Kalle på Julafton, "bararappabapapapabarabapabapa!" i huvudet och jag tänker att om jag snabbt käkar upp salladen så är det som om ingenting har hänt. Så jag tar gaffeln jag använt till att smaka av köttfärssåsen och stoppar den i munnen, fortfarande, hörandes fågelbappan.

Då lugnade jag mig.
Den vuxna Amanda skulle aldrig ha stoppat en gaffel som det fanns kvar Sambal Oelek på i munnen, för av erfarenhet hade hon troligen hunnit göra det då hon var yngre.

Om ni undrar hur Sambal Oelek smakar så kan jag berätta att efter fyra klunkar vatten och två klunkar mjök så brände det fortfarande.
Ålderskrisen över.

Om ni undrar, maten blev Sanslöst god.









Ehheheh!

Imorse kände jag den högsta skadeglädjen. Jag var hög på skadeglädje.

Jag vaknade halv sex och tänker; HAHA! Jag får sova 3timmar och 15minuter till.
Jag somnade om med ett leende på läpparna.
Vaknade sedan kvart över 7 av att höra mamma och pappa stöka på med sin frukost och jag tänker HAHAHA jag får sova en och en halv timme till.

När jag sedan tag senare går från samhällskunskaplektion så tittar jag på andra och tänker; HAHAHAHAHA era fuckers jag slutar nu och klockan är inte ens elva.

Jag har nått skadeglädjens upplysning. Det är fantastiskt.





Ledig helg.

Under helgen har jag endast tagit det lugnt. I fredags åt jag och Viktor egengjord pizza och fick sedan besök av hans lillasyster Selma och hennes kompis. Vi bjöd på muffins och samlade därmed in lite vuxenpoäng. Vi hann även få besök av hans storebror Oskar och hans respektive Anna och deras kompisar så vi satt och socialiserade lite med dem också.
Att jag hunnit sova i soffan innan de kom är ju något som känns så självklart att det inte är värt att nämnas.

I lördags insåg jag något under kvällen då vi var ett gäng som bastade.
Varför sitter man och suger på en öl i bastun?
Det är ju i bastun man behöver vätska som faktiskt stannar kvar i kroppen och inte torkar ut en. Vi satt och funderade över det medan Grabbarna sög på varsin öl och vi tjejer sprang mellan helvetisk hetta och skön svalka. Kan tillägga att jag skötte mig exemplariskt genom att inte dricka öl i bastun. Jag hade fullt upp med att även fundera vilken effekt "björkris-piskor" ger i bastun. Måste göra förfärligt ont?


Under natten blev det påökt i lägenheten när Petter och Hilda crashade på soffan. Hilda i allafall.
 
Jag tänkte lägga in en bild då viktor posar som kalsongmodell - men jag har en känsla att det skulle få obehagliga konsekvenser.




Helgen har, som rubriken berättade, varit ledig från innebandy. Jävulskt skönt nu efter sju dagars innebandy. Jag och Viktor satt och räknad på hur många timmar träning det var på sju dagar och jag tror vi kom upp i cirka 13 plus match. Samtidigt som jag ville dra min klubba över knäna på Andreas så känns det ändå jäkligt bra. Fan nu är man igång.
Som Camilla sa "Fan Tapani, en stukad fot, skolan börjar. Amen nu är det innebandysäsong."

Det där med stukad fot fattar nog bara de som känner mig inom sporten. Liniment och Tejpa fötter har som blivit mitt signum. Men ja, Linimentet har redan satt sin premanenta doft i min lår, foten har redan hunnit bli lindad och tejpad och det första bollmärket lyser redan snyggt på låret. Nu är det säsong!








Upphittat.

Hittade på Spotify. Det är något med den.



 



 








Magiska 7

Jag och viktor har nu polat i 7månader och jag är fantastiskt lycklig över det.

Klassen for ut till ettorna som sovit i Hamptjärnstugan och de verkar vara överkomliga. Lite för kaxiga för sitt eget bästa men så var väl vi när bi befann oss i Hampis förra året. Kaxigheten försvinner när insikten om att man är yngst på skolan igen smyger sig på.

På måndag börjar  ina riktiga lektioner och det känns som en lättnad. Något att göra när det är så trista väderdagar.

Jag ska köra ut till Sävar efter att jag skördat mina hallon som hjag just odlat på Farmville, de bör vara klara om sisådär 1.5h. Jag och Viktor ska laga middag och sedan bara slappa. Mitt batteri är lagomt urladdat efter sju dagar med träning.

Nu ska jag gå och titta på mitt fina soffbord. Som jag byggt ihop själv.













Back to school.

Överallt läser jag och hör om att skolan ska börja. Tackar som fan, de som säger det har faktiskt rätt. Skolan börjar imorgon 8.20. Sommarlovet som - som alltid - var lovat att bli "denbästasommarenihelavåraliv" har dragit förbi med ett fantastiskt besviket resultat vädermässigt. Som alltid. Men trots att de tidiga mornarna nu ska börja, hemuppgifterna ska dra igång och anteckningarna ska slita ut handen så är det ändå någonting som gör att det pirrar lite extra efter sommarlovet.

Jag har gått i skolan i 10år (!) nu och varje sommarlovs-slut har bidragit med ett litet pirrande i magen. Trots att jag inte ska börja en ny klass eller liknande så är det precis som tidigare. Det är lite spännande.

Att säga att jag längtar till att skolan ska börja vore en överdrift så nanting. Det känns väl inte direkt kalaskul, men helt okej. Jorden går inte under för att skolan ska börja, så att säga.

För det är trots allt i skolan det mesta händer. Du träffar vännerna, får höra lite skvaller, höra de nya skämten, höra de gamla skämten, du får veta vad som händer i helgen och det är ju trots allt i skolan du bygger mycket av din framtid. På det hela känns det rätt så okej. Det känns jäkligt jobbigt ofta. Men det är värt i längden och det är därför jag kommer att släpa mig upp imorgon och se på sommarlovet -09 som den värsta vädersommaren men med det bästa sällskapet i hela mitt liv.

Sommarlovet -09, gå till gate 20 med destination historia. Ha en trevlig resa.








60 mil norr om Stockholm

okej, ja läser om Partille-Johnny fenomenet på bloggar hemsidor och jag väntar bara på att det ska dyka upp i text -tv.

Men vänta. Vart är dom?
Haha! Nä, men Partille-Johnny har inte letat sig hit upp. Och ska jag avra ärlig så ber jag böner om att han aldrig gör det. Ser jag en sådan gestalta sig i S-korridoren på Dragonskolan så ska jag ge honom adressen till denna artikel.

Jo det är sant. Expressen har till och med gjort en artikel om det.





Det finns en blomma.

Det finns en blomma bredvid min dator som alltid brukar hålla mig sällskap när jag könner mig lite ensam. Vi pratar om väder och vind och känslor och ja allt det där. Det är liksom utbytet, För att jag ger den koldioxid, så får jag lite extra syre när jag sitter och hyperventilerar över skolarbeten.

Vi har en lite lustig relation dock. Förstå mig inte fel, jag tar hand om blomman som om den vore mitt egna barn. Vattnar och tar bort löv som gjort sitt. Men nu börjar jag inse hur pass INTE REDO jag är för att skaffa barn. Jag har glömt att vattna min lilla kamrat.
Bladen hänger och den utstrålar allt annat än livslust.

Så nu har jag hällt extra mycket, så mycket att det sipprar ut vatten i faten som krukan står i. Det här ska nog ordna sig. Annars vet jag inte hur jag ska hantera krisen som skulle infinna sig.








Påtal om Tanzania...

Jag har inte berättat för min mormor att jag ska åka och av någon anledning känns det som att det skulle bli mina sista ord till henne om jag berättade det.
Jag kanske bara ska vara "borta" i en vecka och sen när jag väl kommer hem - levande - så kan jag berätta vart jag varit.

Nu slog det mig. Jag måste fixa nya linser tills dess.
Och solskyddsfaktor.
Och bra skor.
Och solglasögon.
Och sköna, luftiga kläder.

Jag ska till Tanzania.
Jag måste ha med mig en massa grejjer.







trening.

Idag är det träningsdag hela dagen med laget. Lite motigt, men ändå grymt skönt att få komma igång på riktigt.

Schedule.

Insett att schemat troligen är fastlagt på riktigt nu. Jag läser inte Matte C (p.g.a av utebliven Matematik-gen) och endast Sam-ämnena.


Jag tror jag kan klara ett år till.


Uppneruppner

Som genom ett trollslag är humöret på jämn nivå. Folk pratar ju om tonårshormoner men detta börjar bli absurt.

Det enda som behövs...

.. är oftast en vän som lyssnar. Och gärna inte dömmer. Och gärna tröstar lite. Och gärna påminner en om att han alltid finns där. Tja... typ som Maksat.


Old news - New times.

Jag har lite historia bakom mig som min psykotiska hjärna ofta använder för att måla upp de värsta scenaion som kan tänkas, ge mig magont och rädsla utan dess like och sedan sakta förvandla mig till ett nervknippe med tom blick.

Så idag körde jag runt i 40 minuter bara för att. Det känns skönt. Det var något lättande med att få vara i rörelse.

Nu ska jag äta något. Det är tydligen något viktigt här i livet.


Längesen nu.

Jag är fullt medveten om att jag inte bloggat på några dagar, och jag tänker inte säga förlåt elelr något för det, för jag vet att ni mina... typ 5 läsare faktiskt inte är särskilt ebroende av min blogg.

Jag har många gånger varit in och t'nkt skriva men inte vetat pch egentligen bara varit less på att försöka. Det är som inte mer. Jag är bara less. Less på att försöka, less på att vilja, less på att lyssna, less på att prata.
Kort sagt - Jävligt less.

Så, kära fem läsare, fyra efter detta inläss kanske, jag vet inte när ni får läsa mina ord igen. Troligen när jag inte är så less längre.

Number zwei

Ja jävlar. Tvåan nästa år.

Hur man gör pojkar av män.

Jag pratade med Viktor i teelfon för ett tag sen. Vi småpratar och mitt i allt säger han exalterat och strassat att han verkligen måste sluta. Jag hör lite fnitter i bakgrunden och tänker att han troligen är ute med Gustav och leker med bilen.

Ack så fel jag hade.

När han väl ringer upp så frågar jag varför han fick så bråttom tidigare.

Hans pappa har köpt ett fjärrstyrt flygplan. Jag har dessutom just fått sms där det står att "tricket är att vara lätt på spakarna".

Hur man gör pojkar av män? Köp en leksak. Gärna med tillhörande fjärrkontroll.

eheh.

min dator var inte riktigt emd på noterna. jag provade lirka, prata snällt, klia den lite i det högra hörnet somd en tycker om. Men det gick inte.

"Om inget annat funkar, prova våld."

fan, det funkade.

Sol i Sävar.

Sitter för stunden i Sävar och äter lunch med Viktor.

Vi blev hundägare för natten, då Tilda stannade hos oss. Mysigt med en liten fyrbent i lägenheten. Ja, jag får ju inga idéer nu, men det finns ju plats för en liten bädd bakom soffan, Viktor. Det har jag kollat. Och matskålen ska stå i hörnet under fönstret, ja bakom matbordet alltså.

Hilda, om du läser detta, så anmäler Viktor sig med glada rop till att ta hand om Nilla, om det behövs. Mcyket glada och längtansfulla rop.

Hmm, bilen i Sundsvall gick till någon som inte hade pengar men som skulle försöka låna. Surt.

Over and Out.


Kärlek.

Jag vet inte riktigt varför jag sitter här, eller vad jag försöker berätta.

Jag bara sitter, i all denna röra, med mina tankar bortåt Sävar. Jag måste om och om igen intala mig att det faktiskt händer. Jag har en kille som inte bara är en fantastisk pojkvän, utan som också är en otrolig vän. Jag blir rörd bara jag tänker på det.

Nu ska jag få mig lite sömn. Det ska ju tydligen vara en dag i morgon också.

Farmville på facebook.

Utdrag ur msnkonversation.


amanda. säger:

hahahahaha

ähmen, det är hårt. bomull ska skördas, land ska plöjas, kor ska mjölkas..


hilda tapani. säger:

HAHAHAHAHAHAHAHAHA

dae

dagens skratt


amanda. säger:

skratt? det är inget skämt. dte är allvar. blodigt. allvar


VV - Värme och Voltaren

Kommer lite sent till träningen men känner direkt hur bra allting är, kroppen sköter sig fint, passningarna, hela lahget gör en kanonträning. Vad händer om inte jag, med muskler i form av russin börjar känna hur det gör mer och mer ont i baksida lår. Åker jag på en sräckning nu så har jag slagit mitt rekord. Nej detta går inte an. Jag ska pyssla om mitt lår så fint så.

Värme och Voltaren.

RSS 2.0