Jag har fått ett brev från Tanzania.

Jag kan skriva med de svenska bokstäverna med prickar. Kärlek.

Vi landade på arlanda imorse klockan 9.00 och mitt plan går mot umeå klockan 14.50.

Jag ringde mamma för en stund sen och pratade lite om att det var mycket känslor, både jobbiga och roliga. jag har ännu inte hunnit smälta allt jag sett ännu och jag har en känsla av att det kommer att ta ett tag. Vi har besökt 2 skolor, 2 barnhem, en av barnhemmets ägare och en safari på två dagar hann vi även med. Jo, som tidigare sagt hann vi också bada i ett vattenfall och smaka bananöl som smakade riktigt illa.

Jag känner inte att jag har ork nog att ringa Viktor, för då skulle jag sakna honom så himla mycket att det skulle bli alltför jobbigt. Nu vill jag bara hem och få hålla om honom.

Som sagt så är det jättemycket att smälta så förvänta er inte att jag kommer kunna återberätta resan så fort jag kommer hem. Måste få sätta mig och tänka igenom saker först. Det enda som känns klart är att det har varit helt fantastiskt. Trots allt det jobbiga jag måstat se, så har det verkligen varit värt det. Jag har haft mitt livs bästa resa och mitt perspektiv på saker har breddats så enormt.

Nu ska jag sätta mig och fika på arlanda.

Hej alla! Nyss hemkommen fran ett vattenfall vars temperatur liknade tornealvens friska vatten och jag mar kanon! Om dagarna gor vi lite utflykter som till skolor, barnhem, staden, ett vattenfall och i fredags lyxade vi till och med till det genom att betala 3000shilling (15sek) och badade i poolen pa hotellet som ligger i narheten. Efterat passade vi pa att tvatta haret i handfaten pa hotellets toalett. Awesomness.

Pa Primary school, fick jag manga vanner och barnen ville kanna pa mitt har och nagra stod och holl hand och konstaterade sedan att de var svarta och jag var vit. Jag funderade pa att ta med en jattesot flicka hem, men jag har lovat Viktor att inte gora sa.

Pa barnhemmet sa gav vi ut lite sapbubblor och jag hade med mig brandhjalmar i plast sa nu har de en egen liten brandkar! Efter vara utflykter sa brukar vi ta det lugnt hemma, i fredags gick vi ut oh tog en kilimanjaro ol och sen for vi vidare till en klubb och igar stannade vi och lyssnade pa var kompis som ar massai.

Men det slutar alltid med att vi stanger in oss i vara myggnat och sver tungt. Jag saknar er darhemma, men jag tanker inte komma hem an! Kramar

Jag skulle vilja jobba på Arlanda. Jag vet dock inte som vad, men mitt arbete ska innebära att jag får vara överallt på hela Arlanda och jag ska kunna flygplatsen som min egen ficka. Jag gillar allt med Arlanda - än så länge.

Nu är 1 av 5 mellanlandningar gjord och jag sitter bara och väntar på att de andra resenärerna ska komma. De kommer troligen runt 17.00, sen klockan 18.00 bär det av till Utrikes och då är det 2 timmar tills dess att mitt plan mot Rom går.

Mina mellanlandningar;
Rom, Italien
Addis Abeba, Etiopien
Mombasa, Kenya
Kilimanjaro, Tanzania

Från dess att jag landade här på Arlanda klockan 14.00 så har jag ätit, skrivit, besökt damrummet och gått genom hela inrikes gaterna, bara för att prova.

Jag känner mig dock så himla malplacerad här på Arlanda. Jag möter en massa kostymer och snygga byxdräkter och aktieprtföljer och då känner jag mig mindre exlusiv i mina glasögon med för svag styrka som gör att jag måste kisa, min stora ryggsäck från fjällräven med en massa band att spänna runt en för att det ska se så häftigt ut som möjligt och min fotriktiga skor. Jo ni läste rätt.
Fot. Riktiga. Skor.
Ja, kära läsare jag är 17 år och bär fotriktiga skor som liknar sådana en hurtig mamma använder. Men vet ni vad. De är för j*vla sköna!

Nu ska jag kika runt på lite bloggar.

Förresten, det här blir troligen sista inlägget med å, ä och ö. Jag kommer att sakna er, kära prickar.
Som sagt, nu ska jag läsa lite, sen ska jag kanske prova gå genom hela utrikes hallen, bara för att prova.

Mamma, alla inlägg rörande Tanzania kan du hitta under kategorin tanzaniaresan här till vänster.

Resfeber: 38.3

Jag har inte förstått det än.

Jag håller på att bli förkyld, det värker lite här och var och JAG HAR INTE TID FÖR FÖRKYLNINGAR!!!!

Jag åker till Tanzania om två veckor. Det är inte mycket kvar.

Klockan är nu 06.55.
Jag har sovmorgon till 11.45.
Infektionskliniken öppnar 08.00.

Idag har jag hängt på låset från klockan 07.35 för att komma in till infektionskliniken. Det hade räkt med att jag var där fem i åtta insåg jag och mamma då. I alla fall. Jag var dit och fick det berättat för mig - eller mamma fick det berättat för sig - att jag skulle ta ett antal sprutor beroende på hur jag skulle bo, vad jag skulle göra osv.
Blev lite obekväm eftersom läkaren satt framför och ställde en massa frågor om mig, som jag kunde svara på men ställde dem till min mamma.
Jag var med om ett klassiskt ögonblick där jag kände mig som sju. Sannerligen irriterande.

Jag fick ta sprutor i båda armarna och om jag inte hade så fasansfullt blyga muskler (dom finns där!) så hade man kunnat tro att jag skjuter in en skvätt anabolasteroider eller liknande.
Det känns lite tufft när jag tänker på det.
Kanske ska berätta det när folk ser mina häftiga plåster.

Jag har inte berättat för min mormor att jag ska åka och av någon anledning känns det som att det skulle bli mina sista ord till henne om jag berättade det.
Jag kanske bara ska vara "borta" i en vecka och sen när jag väl kommer hem - levande - så kan jag berätta vart jag varit.

Nu slog det mig. Jag måste fixa nya linser tills dess.
Och solskyddsfaktor.
Och bra skor.
Och solglasögon.
Och sköna, luftiga kläder.

Jag ska till Tanzania.
Jag måste ha med mig en massa grejjer.

åker jag till Tanzania med några från skolan. Spännande!