*scroll-scroll*
Sverigedemokraternas representant i Filipstad.
Min bästa.
Vi pratade inte om något speciellt, men oj vad jag började sakna honom.
Jag älskar Anteckningar
-1
Första på Sista.
Jag hörde en präst en gång.
Jag glömmer det aldrig.
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Min Viktor.
P4
Jag går och gömmer mig, hejdå.
Snart kastar jag ut radion genom fönstret eller så byter jag kanal.
I en jävla halvtimme har en kvinna med knorrig dryg röst och lite halvt kalix-mål snackat om vad man akn göra med grönsaker. matkonsulent. P4 måste rycka upp sig nu. Det här är inte okej.
Helvetet vad jobbigt att lyssna på.
Matkonsulent my ass. Snarare Matschmonsulent.
För jag är snabb.
Jag ljuger ofta för mig själv.
Jo, det är sanning, det gör jag. Jag säger till mig själv att jag hinner, att jag har roligt eller att jag räcker till.
Är man sedan tillräckligt snabb så hinner sanningen inte ikapp en. Om man alltid håller igång glömmer man bort den. Tillslut finns inget annat än det man intalat sig. Då blir allt bra. Bara man är snabb nog.
Jag ljuger ofta för mig själv. Det känns bättre då. Det känns roligare. Det känns lättare.
Och jag är snabb. "Jag kan springa jättefort" säger jag. Ingenting hinner ikapp mig.
Det är ju själva Faan.
Så jävla bittert.
snuggeli.
Älg
Säg Ma-Ma
Alltså, jag börjar nästan fundera på att skaffa barn bara för att få köpa sådana här crocs. Jag menar vem skulle INTE vilja gå omkring med hajjar på fötterna?!
Eller nä. Jag är nog inte kvalificerad för det med tanke på att jag alltid tappar bort bort Viktor på Coop.
Men om jag nån gång får en unge. Då ska den gå omkring med hajjar på fötterna. Och en Groda huvudet.
Okänt nummer.
Generations-chock
Mina tankar kom i denna ordning ungefär.
1. Vad i helvete lär skolorna ut nuförtiden?
2. Filmerna World Trade center och 9/11 kom inte till bara för att.
3. Åh helvete, har jag blivit gammal?
Den tredje syftar på att ett barn av vad jag trodde var min generation inte alls är min generation. Hon var fyra när flygplanen plockade tornen. Hon gick på dagis och hade kardborreband på skorna. Jag gick i trean och hade skosnören.
Åh. Jag tror jag måste sätta mig och andas lite igen.
Va faan. 9/11? Hur missar man en sån grej?
En mjuk känsla.
Nej, nu ljög jag. Min chef Fredrik är nere på rangen och håller i en lektion men annars är jag helt ensam.
När jag nyss gick för att fylla på min kaffekopp fick jag en konstig känsla. Det kändes precis som när jag var liten och gick på dagis och var kvar sent då mina föräldrar jobbade över. Det var regnigt ute och det var bara jag och en fröken. jag fick krypa upp i hennes famn och äta en frukt medan hon läste.
Idag regnar det ute och jag kommer bli kvar ensam och sist, men av anledningen till att jag jobbar. Gissa om jag blev förvnad när dagis-känslan smög sig på mig bakifrån. Det enda som kan liknas vi dagis känslan är att det regnar ute och jag sitter inne.
Jag gillar känslan. Den är varm. Och mjuk.
Ursäkta mitt uttryck
Det finns ett ordspråk som passar väldigt bra in på detta;
Fuck.
