Jag skulle vilja jobba på Arlanda. Jag vet dock inte som vad, men mitt arbete ska innebära att jag får vara överallt på hela Arlanda och jag ska kunna flygplatsen som min egen ficka. Jag gillar allt med Arlanda - än så länge.

Nu är 1 av 5 mellanlandningar gjord och jag sitter bara och väntar på att de andra resenärerna ska komma. De kommer troligen runt 17.00, sen klockan 18.00 bär det av till Utrikes och då är det 2 timmar tills dess att mitt plan mot Rom går.

Mina mellanlandningar;
Rom, Italien
Addis Abeba, Etiopien
Mombasa, Kenya
Kilimanjaro, Tanzania

Från dess att jag landade här på Arlanda klockan 14.00 så har jag ätit, skrivit, besökt damrummet och gått genom hela inrikes gaterna, bara för att prova.

Jag känner mig dock så himla malplacerad här på Arlanda. Jag möter en massa kostymer och snygga byxdräkter och aktieprtföljer och då känner jag mig mindre exlusiv i mina glasögon med för svag styrka som gör att jag måste kisa, min stora ryggsäck från fjällräven med en massa band att spänna runt en för att det ska se så häftigt ut som möjligt och min fotriktiga skor. Jo ni läste rätt.
Fot. Riktiga. Skor.
Ja, kära läsare jag är 17 år och bär fotriktiga skor som liknar sådana en hurtig mamma använder. Men vet ni vad. De är för j*vla sköna!

Nu ska jag kika runt på lite bloggar.

Förresten, det här blir troligen sista inlägget med å, ä och ö. Jag kommer att sakna er, kära prickar.
Som sagt, nu ska jag läsa lite, sen ska jag kanske prova gå genom hela utrikes hallen, bara för att prova.

Mamma, alla inlägg rörande Tanzania kan du hitta under kategorin tanzaniaresan här till vänster.

Jag är nog färdigpackad. Vi åker mot Alvik om cirka 1timme

Jag måste bara få yttra några kärleksfulla rader om de som jag gjort så mycket olika.. äventyr.(?). med.

Resfeber: 38.3

med att rusa runt och packa ner.

Jag åker mot sydligare breddgrader imorgon.

Jag har inte förstått det än.

Ja går i korridoren.

Det luktar tallbarr.

Jag ser mig omkring.

Det finns inga tallar här, bara väldigt många flyttkartonger.

Historien upprepar sig, det är så att det blir obehagligt.

Jag har just insett allt som min Viktor kan göra.

Ibland känns det så himla tungt. Och när det väl börjat så går det ofta neråt i en spiral.

Det är ju tragiskt att man ens tillåter sig själv att göra det om och om igen.
Hujja.

Jag ska snart få äta gomat och avnjuta en helt träningsfri kväll. *smek*

Hm, min mage kurrar, min hals gör ont.

---

"Av mig får du inget sa skelettet till toalettstolen!!"

Jag håller på att bli förkyld, det värker lite här och var och JAG HAR INTE TID FÖR FÖRKYLNINGAR!!!!

V: Är du hemma?

Matchen idag mot Skellefteå var tydligen under all kritik.

Nu ska vi ut till Sävar, ha en bra helg!

Jag sitter och spelar café world i smyg. Viktor tycker att alla mina vuxenpoäng bör tas ifrån mig så han får inte veta.

Sömn, som balsam för själen.

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen 
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag är i chocktillstånd.

Jag och Viktor har under vår tid tillsammans samlat på oss en massa saker som oftast bara förstås av oss två. En av de sakerna är bl.a. I'm all in.

När jag då skulle gå och lägga mig igår så fann jag en lapp under mitt täcke där det stod; - Amanda, I'm all in.
På cirka tre Nanosekunder så tänker jag tillbaka på den skoldagen då jag öppnar skåpet i skolan och ut kommer det en lapp.


Jag kan inte med ord förklara min käsnlor i det här. Det är för stort. Det är för mycket.

Jag är så trött i fötterna.

Just varit på småtjejernas träning, är helnöjd, börjar synas att man får lite lön för mödan man lägger ner:)

Min far har rensat datorn och Photoshop strök med.

Jag åker till Tanzania om två veckor. Det är inte mycket kvar.

Jag klarade ett G på Tyska provet.

Det är ju helt sjukt.

N-korridoren har blivit upplyst. Bokstavligt talat.

Jag funderar på att hoppa på bussen till kollektivt självmord. Den som kör bussen är säkerligen en tysk som har som hobby att trycka in tyska adjektivets böjning i huvudet på elever.

Jag har köpt en pennkjol som håller in saker som inte ens finns. Så tight är den.

...är väl ändå en jäkligt stor grej?

Jag menar, jag ska vara ärlig, jag älskar mina bröst. De får mina kläder att sitta bättre, de fungerar utmärkt som krockkuddar och de gör att jag känner mig kvinnlig.

Därför känns det som en så självklar grej för mig som kvinna att stötta rosa bandet genom att köpa en, två, tre kanske fyra band.

Gör det du också, Stötta Bröstcancerforskningen - Köp ett Rosa Band.

Det finns en på jorden som på något sätt alltid lyssnar. Även fast det har hänt henne något fantastiskt så ser hon till att lyssna på mig. Jag värderar henne högre än någon annan, fast det inte märks. Hon dömer inte, hon bara lyssnar.