Lördagsmorgon
Småtjejerna har match mot Täfte idag och jag är nästan lite småpirrig i magen.
Har jag tur sen med vädret och med min chaufför far vi ut och åker lite skoter.
Ha en bra helg allihop!!
Tårar
Men det är så begravningsceremonier är. De är sorgliga. Men vackra.
Ni kommer vilja jaga mig ur landet när ni läst det här.
Jag kan inte annat än hålla med.
Jag, och hon också för den delen, är en av de anhöriga som stannade kvar på jorden för flera år sen. Det har tagit några år för mig att kunna tala om det "ledigt" om sorgen men det går. Det har alltså tagit mig, som kompis, några år. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara om det varit min förälder, mitt syskon eller mitt barn.
Under de här åren har jag kännt mycket. Men mest av allt, ilska. Jag har varit så fruktansvärt arg på min kompis, för att hon åsamkat oss en sådan smärta. Jag tycker det är synd att människor ibland ser döden som den slutgiltiga utvägen. Men jag tycker så fruktansvärt synd om de som lämnas kvar. För det är de som lämnas kvar, som måste handskas med sorgen.
Frukost
Det är niice.
Rör mig inte.
Ett år senare.
Jag kan bli så extremt nyförälskad. Om och om igen.
Känslorna kommer vällandes över mig när jag är som minst beredd på det och det går inte att stoppa. Viktor skrattar bara och säger att jag är tokig, och kanske jag är det. Men det är värt det. Jag älskar att vara tokig om det innebär en känsla av att vara nyförälskad.
När dessa anfall kommer så har jag konstant pirr i kroppen och fjärilar i magen och ett leende på läpparna. Jag blir nervös och fnittrig och känslorna är för stora för min kropp så jag måste få utlopp för dem genom ett x antal glädjerus. Det är nästan så det blir jobbigt, speciellt då Viktor inte är i närheten. Jag kan då inte få ut alla känslor
genom att slänga mig på honom och brottas, bitas, kittla och försöka låta som en björn.
Så nu går jag här, Ensam, och lyckas inte riktigt få till det där björnlätet.
Jag är kär, och jag blir nervös och fnittrig av att tänka på honom.
Ett år senare.
Härligt.
Rapporten
Taste explosion
Rapporten ja.
Just nu:
Mitt i rapport
Då skulle vi behöva fara på IKEA.
Invito
Jag tänkte gå in här och skriva att jag och Viktor ska på Invito ikväll och äta middag när jag såg ett nytt inlägg.
Visst är det BAV (se tidigare gästinlägg) som varit inne och graverat.
Vi har ju alltså polat i ett år nu och ska njuta av varandras sällskap på Invito ikväll.
Jag kanske tar någon bild.
Årets:
"Det finns inget värre än kall bil, säger du.
Det finns inget värre än en kall bil utan dig, svarar jag."
Det var en mörk onsdags kväll i en varm plommon-lila cittra!
Hoppas du ger mig ett år till, tjejen. Minst!
Förresten, visst är det okej att jag lånar din blogg ibland?
21/1
Idag har jag och Viktor varit ett par i ett år.
Jag hade en tanke på hur alla på hela Mimerskolan skulle resa sig upp och buga och ge mig en massa tårtor, men än så länge har jag inte sett någon tårta.
Jaja, i helgen så ska jag och Viktor på Invito och äta middag.
Ser framemot.
Och så fortsätter det.
Öppet hus
Så onödigt.
Oh mama!
Gnäll
Att kompromissa.
I skrivandes stund så lever jag i ett stadigt förhållande med en fantastisk människa, och jag tenderar att fortsätta med det även efter att jag publicerat denna text här på bloggen. Vi kan om några dagar räkna ett år tillsammans och under detta år har jag lärt mig väldigt mycket. Jag har bland annat lärt mig att nyckeln till en bra relation är att berätta om man tycker att det finns ett problem, lyssna på varandra och att kunna kompromissa.
Jag har även lärt mig att om jag lägger mig ner på golvet och skriker tillräckligt länge, så får jag som jag vill.
Under ett år har jag och Viktor måstat kompromissa ganska många gånger. För någon vecka sen berättade jag att jag tyckte det var ett problem att vi inte varit hemma hos hans föräldrar på länge. Viktor lyssnade och började protestera och räknade upp de senaste gångerna vi vart där. Vi började kompromissa och den slutade hemma hos hans föräldrar + en promenad med deras hund. Ni kanske sitter och muttrar om att jag är världens martyr som hela tiden bestämmer men ack – jag kan inte längre hålla med.
Förut kände jag mig hemsk så fort jag skulle bestämma vad vi skulle se för film, äta för middag eller vad vi skulle göra under dagen. Men så efter ett tag började jag förstå Mannens Kompromiss. Viktor ger mig några val som jag får bestämma mellan. Han vågar ge mig dessa val eftersom han vet att jag kommer att försöka välja det som han vill, oberoende på vad jag vill. Jag har sett detta fenomen i andra förhållanden och nu har jag insett att detta är mannens sätt att kompromissa. Genom denna metod får han vad han vill utan risk att få skit för att han hela tiden bestämmer. Han vet att jag väljer det jag tror han vill att jag ska välja – som någon slags omvänd psykologi.
Nu är det ju så att alla kompromisser inte alltid slutar lyckligt.
Vi har ett litet problem med skåpluckorna, Viktor kan aldrig komma ihåg att stänga skåpluckorna efter sig, och detta kan driva mig till vansinne på morgonen när jag lyckas smacka in i en av dessa glömda skåpluckor. Jag berättade att det var ett problem och det hela slutade med att Viktor demonstrerade högljutt och öppnade alla skåpluckor i protest några dagar.
Fortfarande så glömmer han och jag inte göra annat än stänga skåpluckan och tänka att det är en del av hans charm, en del av det jag inte kan tänka mig att vara utan. Jag skulle nog kalla det för Förhållandets Kompromiss: Älska din partner vad denne än får för sig.
♥ 
Apropå meningslöst..
Varm och go'!
Nu har jag äntligen hittat en ordentlig vinterjacka!
Jag har letat som en galning efter att jag upptäckt att min gamla vinterjacka blivit för liten och tappat en del dun, men nu har jag funnit den enda!
Nej, det är inte en fjällräven jacka.
Vad kul!
Jag undrar bara hur ni hittade hit? Ni kan ju lämna en kommentar om ni ids.
Mantrat:
Just nu känns det inte fort.
Nu vill jag fara någonstans.
Lördagsmys.
Kvällen spenderade jag hos Hilda där vi åt en god middag bestående av tortellini med keso och sallad. Vi satt och pratade och jag kände hur mycket jag saknade förut.
Jag skulle ljuga om jag satt här och sa att allt är som förut, för det är det inte, efter en hel del missförstådda känslor och liknande så har vi glidit ifrån varandra. Men det är kvällar som dessa som påminner mig om varför jag så gärna kämpar för att få det tillbaka till vad vi var förut. Det är kvällar som dessa som visar att allt inte är borta.
Så, till er där på andra sidan skärmen som känner att ni glidit ifrån en viktig person i ert liv: känner ni att de är värt att kämpa för, så gör det.
Imorgon spenderar jag min sista dag på jullovet genom att spela match i Täfteå, i umeås tråkigaste hall.
Moder Natur.
Note to self #2
Sluta möblera min och Viktors framtida nyrenoverade lägenhet mitt i stan i huvudet.
Den planerade tavlan hänger dock fint ovanför soffan.
Note to self.
Absent-minded
I mitt fall är det dock värst om jag tittar på tv eller liknande. Man kan sitta och prata med mig och jag har ingen aning om vad som sägs. Jag stänger liksom helt av. Jag vill också tillägga att den här avskärmningen är helt omedveten.
bäbis
Butterflies.
Tackdu.
Och fem matcher senare...
- 97:orna har gått till final
- 96:orna har gjort en kanonmatch mot Holmsund
- Mitt hjärta har börjat lugna ner sig gällande slag per minut
PS.
Mina värmebyxor luktar faan med stort illaluktande F.
You gotta' love the charm.
Lite härligt strul med 95/96 serien eftersom Skellefteås lag var helt ovetande om att de var anmälda till cupen(hur gick det till?) och två matcher som dök upp bara sådär på lite kort notis men det är ju som litegrann av charmen med cuper.
Imorgon är det fyra, alternativt fem, matcher med smålagen. Jag har min match mot IKSU 21.45 på kvällen, ser framemot den då vi alltid har roligt när vi möter dem.
Efter matchen blir det sekretariat och första parkett när Ersboda SK möter IBK Dalen. Awesome.
Dagens:
är du inte snabb nog."
-VIBF:s hemsida
Jag har inte försvunnit från jordens yta.
En perfekt dagen efter.
Jag och Viktor vaknade vid tolv, åt frukost och satte oss och tittade på crocodile dundee och bara mådde gott. En och anna After Eight slank ner.
Sen fick vi skjuts ner på stan där vi gick på bion "Old Dogs" (rekomenderas!) och så åt vi middag på waynes.
Nu är vi i sävar och jag ska få massage av Viktor. Det kommer att bli awesome!
Imorrn börjar 13-dagscupen, Umeås största stämningshöjare mitt i vintern.
