I just called to say...
Jag arbetar inom ett s.k. serviceyrke. Detta innebär, i princip, att jag servar människor med lite allt möjligt men mestadels tidsbokningar, betalningar och administrationsfix i datasystem. Jag trivs väldigt bra här, jag får träffa och prata med mycket folk och jag får varje dag lära känna nya människor.
Fast jag träffar många olika människor varje dag så sticker vissa ut med sin personlighet. I folkmun kallas de för "Original."
Idag hade jag ett samtal med en personlighet på telefon. Eller samtal vet jag väl inte, jag lyssnade mest och hummade lite när det kändes lämpligt. I sju minuter lyssnade jag på en personlighet som luftade sina åsikter om priser, tillgång och efterfrågan och "vart är vi påväg, så här kan vi ju inte hålla på!". Under dessa minuters hummande satt jag beredd i systemet för att ta reda på vad det nu var han kunde tänkas ringa angående. Kanske hade han någon fråga som jag kunde svara på eller liknande. Efter ett tag började det låta som att vi var påväg till slutpoängen i vårt enaväga samtal och jag spetsade öronen för att försöka ta reda på hans ärende. Det visade sig att hans ärende var just det jag hummat åt i 6,5 minuter.
De sista 30 sekunderna får jag veta att jag skulle be mina överordnande att se över våra priser och hur vi möter efterfrågan. "Ja, det var bara det jag ville säga. Tack och hej." *Klick*
Jag sitter med telefonen i handen. Och jag är fan imponerad. Att kunna dra ut på ett samtal 6,5 minuter längre än nödvändigt. Det är imponerande. Inte ens telefonförsäljare kan det.
Om jag någonsin hamnar i en gisslansituation och vi behöver dra ut på tiden för att SÄPO ska kunna ta sig in och rädda oss, så vill jag garanterat ha med mig denna personligheten i gisslandramat. Lätt.
Fast jag träffar många olika människor varje dag så sticker vissa ut med sin personlighet. I folkmun kallas de för "Original."
Idag hade jag ett samtal med en personlighet på telefon. Eller samtal vet jag väl inte, jag lyssnade mest och hummade lite när det kändes lämpligt. I sju minuter lyssnade jag på en personlighet som luftade sina åsikter om priser, tillgång och efterfrågan och "vart är vi påväg, så här kan vi ju inte hålla på!". Under dessa minuters hummande satt jag beredd i systemet för att ta reda på vad det nu var han kunde tänkas ringa angående. Kanske hade han någon fråga som jag kunde svara på eller liknande. Efter ett tag började det låta som att vi var påväg till slutpoängen i vårt enaväga samtal och jag spetsade öronen för att försöka ta reda på hans ärende. Det visade sig att hans ärende var just det jag hummat åt i 6,5 minuter.
De sista 30 sekunderna får jag veta att jag skulle be mina överordnande att se över våra priser och hur vi möter efterfrågan. "Ja, det var bara det jag ville säga. Tack och hej." *Klick*
Jag sitter med telefonen i handen. Och jag är fan imponerad. Att kunna dra ut på ett samtal 6,5 minuter längre än nödvändigt. Det är imponerande. Inte ens telefonförsäljare kan det.
Om jag någonsin hamnar i en gisslansituation och vi behöver dra ut på tiden för att SÄPO ska kunna ta sig in och rädda oss, så vill jag garanterat ha med mig denna personligheten i gisslandramat. Lätt.
Brev från kolonien.
Hej Karma.
Amanda heter jag och jag skriver till dig angående min karma. Jag vet inte om du har semesterstängt eller så, men det vore snällt om du kunde läsa mitt brev och fundera lite över detta i ditt framtida arbete.
Ikväll åkte jag och storhandlade. Jag brukar tycka att det är väldigt trevligt att storhandla på Coop efter klockan nio, men den här gången skuggades den glädjen litegrann av något som jag endast kan se som rena tillfälligheter. Jag använder mig av shop express, du vet sådan där självscanning, för att göra betalningen av mina varor så smidig som möjligt. Idag när jag drog mitt kort ch tog min blip, så scannade jag tre kassar för att sedan fortsätta mot tvålen. Rätt som det är börjar blipen blinka och tillslut blir den mörk, sedan vit, sedan röd och till sist stängs den av. Jag gick då tillbaka med den till laddningsstället, satte tillbaka den igen och drog mitt medmera kort i hopp om att få en ny. Här är det ju faktiskt lite mitt fel, jag borde ju förstått att mina kassar låg kvar som en skuld på mig. Så när det inte fungerade gick jag till kundtjänst förklarade mitt problem, hon nollställde mitt kort och jag provade igen. Då jag än en gång blev ombedd att gå till personal gick jag till shop express kassan, förklarade än en gång mitt ärende och fick då förklarat att jag var tvungen att betala påsarna för att avsluta mitt köp. Fem kronor senare provade jag igen och då kunde jag glatt fortsätta min storhandling.
Allting flöt smärtfritt, min vagn drog lte åt höger, men det finns väl ingen kundvagn som går helt rakt i dagens samhälle, och jag kunde scanna allting på min handlingslista jag så prydligt lagt in på min telefon. När jag sedan går mot utcheckningen tittar jag ner på mina tre fyllda kassar och tänker att det ju vore typiskt om jag skulle åka på kontroll nu istället för när jag bara köpt en lite mjölk och ett paket keso. Typiskt. Kontroll. Kvinnan i kassan konstaterar det jag redan tänker: "Det är inte din dag idag va?" Jag ler. Nej det är nog inte det. Efter att ha packat upp alla varor, ganska precis 43 stycken, så scannas allt igen och jag betalar. Kvittot, lika långt som mitt senaste IKEA-kvitto, matas ut och kassören tittar undrande på kvittot. Det visar sig att jag scannat fel avocado i nät. Jag blev lite nervös och tänkte då på dig, Karma. Men så visade det sig att jag fick tillbaka tre kronor. Och det var ju fint.
Att bilen startade var lite av ett under. Att jag fann mig utelåst ur trapphuset senare under kvällen, utan telefon kändes mer som väntat. Det var ju lite komiskt så här i efterhand. Och typiskt.
Så Karma. Jag vet att jag inte lever enligt buddhistmunkarna. Jag tänkte faktiskt orena tankar så sent som i eftermiddags och jag svor faktiskt lite när jag idag, på jobbet, handlöst föll över en strategiskt utplacerad stol. Men jag vet inte vad jag gjort för att få alla dessa tillfälligheter inom loppet av en timme. Är det pga. av semestertider och att ni har lägre bemanning? Jag ber dig därför i framtiden att kanske placera ut min dåliga karma inom loppet av några dagar åtminstone. Men inte vecka 30-31, då har jag semester.
Jag ska inte bara ifrågasätta ditt arbete, utan jag vill även passa på att berömma dig. Tack Karma, för att du för några veckor sedan fångade karln i svart BMW, som körde om mig, på fartkamera. Fy fan vad jag skrattade åt gubbjäveln!
Med Vänliga Hälsningar
Amanda
Amanda heter jag och jag skriver till dig angående min karma. Jag vet inte om du har semesterstängt eller så, men det vore snällt om du kunde läsa mitt brev och fundera lite över detta i ditt framtida arbete.
Ikväll åkte jag och storhandlade. Jag brukar tycka att det är väldigt trevligt att storhandla på Coop efter klockan nio, men den här gången skuggades den glädjen litegrann av något som jag endast kan se som rena tillfälligheter. Jag använder mig av shop express, du vet sådan där självscanning, för att göra betalningen av mina varor så smidig som möjligt. Idag när jag drog mitt kort ch tog min blip, så scannade jag tre kassar för att sedan fortsätta mot tvålen. Rätt som det är börjar blipen blinka och tillslut blir den mörk, sedan vit, sedan röd och till sist stängs den av. Jag gick då tillbaka med den till laddningsstället, satte tillbaka den igen och drog mitt medmera kort i hopp om att få en ny. Här är det ju faktiskt lite mitt fel, jag borde ju förstått att mina kassar låg kvar som en skuld på mig. Så när det inte fungerade gick jag till kundtjänst förklarade mitt problem, hon nollställde mitt kort och jag provade igen. Då jag än en gång blev ombedd att gå till personal gick jag till shop express kassan, förklarade än en gång mitt ärende och fick då förklarat att jag var tvungen att betala påsarna för att avsluta mitt köp. Fem kronor senare provade jag igen och då kunde jag glatt fortsätta min storhandling.
Allting flöt smärtfritt, min vagn drog lte åt höger, men det finns väl ingen kundvagn som går helt rakt i dagens samhälle, och jag kunde scanna allting på min handlingslista jag så prydligt lagt in på min telefon. När jag sedan går mot utcheckningen tittar jag ner på mina tre fyllda kassar och tänker att det ju vore typiskt om jag skulle åka på kontroll nu istället för när jag bara köpt en lite mjölk och ett paket keso. Typiskt. Kontroll. Kvinnan i kassan konstaterar det jag redan tänker: "Det är inte din dag idag va?" Jag ler. Nej det är nog inte det. Efter att ha packat upp alla varor, ganska precis 43 stycken, så scannas allt igen och jag betalar. Kvittot, lika långt som mitt senaste IKEA-kvitto, matas ut och kassören tittar undrande på kvittot. Det visar sig att jag scannat fel avocado i nät. Jag blev lite nervös och tänkte då på dig, Karma. Men så visade det sig att jag fick tillbaka tre kronor. Och det var ju fint.
Att bilen startade var lite av ett under. Att jag fann mig utelåst ur trapphuset senare under kvällen, utan telefon kändes mer som väntat. Det var ju lite komiskt så här i efterhand. Och typiskt.
Så Karma. Jag vet att jag inte lever enligt buddhistmunkarna. Jag tänkte faktiskt orena tankar så sent som i eftermiddags och jag svor faktiskt lite när jag idag, på jobbet, handlöst föll över en strategiskt utplacerad stol. Men jag vet inte vad jag gjort för att få alla dessa tillfälligheter inom loppet av en timme. Är det pga. av semestertider och att ni har lägre bemanning? Jag ber dig därför i framtiden att kanske placera ut min dåliga karma inom loppet av några dagar åtminstone. Men inte vecka 30-31, då har jag semester.
Jag ska inte bara ifrågasätta ditt arbete, utan jag vill även passa på att berömma dig. Tack Karma, för att du för några veckor sedan fångade karln i svart BMW, som körde om mig, på fartkamera. Fy fan vad jag skrattade åt gubbjäveln!
Med Vänliga Hälsningar
Amanda
