The time of the month
Nu ska jag faktiskt var lite privat, så känsliga läsare varnas.
Jag har börjat se ett mönster i min och Viktors relation när jag har mens.
Första steget är att Viktor drar av ett skämt som skulle ha fungerat i vanliga fall, ofta använder han sig av känsliga ämnen med tydliga inslag av ironi, och jag blir arg och frågar varför han är elak. Det är vid det tillfället han förstår att han är ute på tunn is.
Det andra steget som sker, efter incidenten då vi var nära ett nytt Tjernobyl fats med känslor, är att han byter strategi. När han råkar skämta om något och jag inte reagerar direkt utan kväver honom med en stunds tystnad så är han snabb att påpeka att han bara skämtar. Andra fasen brukar övergå i tredje fasen genom att han börjar trippa på tå och smyga sig närmre och närmre.
När det tredje steget är nått så ligger han och myser med mig. Han försöker, likt en stor hund, mysa sig in i ens famn och samtidigt påpekar han försiktigt att han faktiskt också vill ha lite uppmärksamhet.
Känns skönt att man känner igen symptomen.
jag kan inte hålla mig.
Jag läste just lite om Isabelle Caro som även kallats Ms. Anorexia. Jag trodde, innan jag sett bilder, att hon kanske haft det 3 år eller så, men när jag sen såg bilder förstod jag att det måtte ha pågått mycket längre än så. Det visade sig att hon diagnostiserats med sjukdomen då hon var 12, och hon dog 28 år gammal. Det är 16 år då man levt som slav under sina tankar. 16 år av självförakt. Det är oacceptabelt. Och vissa andra som är sjuka ser henne som en förebild, något de vill vara. Hennes blogg handlande om hennes kamp för tillfrisknande. att bryta ett beteende och en syn på livet och sig själv som funnits sedan man var en liten flicka. Jag blir gråtfärdig, utan att överdriva.
ehehehe...
Day 04. What you ate today.
Vad jag åt idag. förlåt, men så jävla lame.
Jag är ju som jag tidigare sa; ganska tråkig och vanlig så denna rubrik är svår att göra rolig. jag har liksom gått och väntat på en dag då jag ätit något kulturellt och intressant och när det väl hände så bloggade jag inte om det, så nu berättar jag vad jag åt i lördags när Viktor bjöd mig på middag i Sundsvall.
Vi bokade bord på Oscar och väl där njöt jag av en delikat kantarellsoppa till förrätt åtföljd av gödkalvsrostbiff med sötpotatisgratäng och murkelsås.
När vi kom hem till hotellet drack vi vin ur plastmuggar och åt ostbågar.
Två år kära du.
Idag firar jag och Viktor två år tillsammans.
Samtidigt som det känns som om det vore igår vi träffades, så känns det som om vi alltid varit tillsammans.
Day 3. Your Parents
Mina föräldrar kommer båda norrifrån, pappa från Kiruna och mamma från Pajala. Men det hör inte hit. Det spelar ingen roll vad de har för familjer, hur gamla de är eller hur de träffades. För mig är de inte två människor från två ställen med olika historia. För mig är de mina föräldrar som är förebilder för hur jag vill leva mitt liv.
Mina föräldrar står för allting jag ser i ett lyckat äktenskap. De kan ha roligt tillsammans, de ser efter varandra, ger varandra komplimanger, kramas och pussas, kompromissar, myser, lagar mat tillsammans, diskuterar jobbrelaterade frågor med varandra och delar med sig av svårigheter. De komplettrar varandra och framför allt - de älskar den andre precis som den är.
Om jag ska jämföra mina föräldrar så är min pappa ett glas vatten och mamma en brustablett. Pappa är lugn och stillsam och brusar sällan upp sig, medan mamma ofta är i farten och springer på olika möten och, liksom jag, kan bli mindre stillsam om det är något stressmoment som får bägaren att rinna över.
Tillsammans så blir de dock en fantastisk kombination. Tillsammans är de starkast. De utstrålar en lycka när de är tillsammans oberonde på vad de gör.
De är mina förebilder när de kommer till livet och, vad som är aktuellt just nu, mitt förhållande. Jag har tagit med mig mycket av det som de gör till mitt förhållande, både medvetet och omedvetet. De har, bara genom att bete sig så mot varandra, lärt mig att ens partner inte bara är någon man kan pussas med och skaffa barn med, utan det är även en livskamrat. En person man kan ha full tillit till att den älskar en, i med- och motgångar. En person som man kan dela med. Dela tankar, funderingar, oro, lycka - eller ett fritidsintresse.
Mina föräldrar är härliga var för sig. Men fantastiska och nyttiga tillsammans - precis som ett glas treo.
Mina föräldrar står för allting jag ser i ett lyckat äktenskap. De kan ha roligt tillsammans, de ser efter varandra, ger varandra komplimanger, kramas och pussas, kompromissar, myser, lagar mat tillsammans, diskuterar jobbrelaterade frågor med varandra och delar med sig av svårigheter. De komplettrar varandra och framför allt - de älskar den andre precis som den är.
Om jag ska jämföra mina föräldrar så är min pappa ett glas vatten och mamma en brustablett. Pappa är lugn och stillsam och brusar sällan upp sig, medan mamma ofta är i farten och springer på olika möten och, liksom jag, kan bli mindre stillsam om det är något stressmoment som får bägaren att rinna över.
Tillsammans så blir de dock en fantastisk kombination. Tillsammans är de starkast. De utstrålar en lycka när de är tillsammans oberonde på vad de gör.
De är mina förebilder när de kommer till livet och, vad som är aktuellt just nu, mitt förhållande. Jag har tagit med mig mycket av det som de gör till mitt förhållande, både medvetet och omedvetet. De har, bara genom att bete sig så mot varandra, lärt mig att ens partner inte bara är någon man kan pussas med och skaffa barn med, utan det är även en livskamrat. En person man kan ha full tillit till att den älskar en, i med- och motgångar. En person som man kan dela med. Dela tankar, funderingar, oro, lycka - eller ett fritidsintresse.
Mina föräldrar är härliga var för sig. Men fantastiska och nyttiga tillsammans - precis som ett glas treo.
Day 2. Your first love
Om man ska tro Freud och hans psykoanalytiska förklaringar så ska min första kärlek har varit min far. Nu har jag ingen aning om detta så jag fokuserar istället på den första kärleken som jag faktiskt kommer ihåg. Det var Tommy i andra änden av radhuslängen.
Jag kan väl ha varit 2-3 år och jag spenderade mycket tid hos dem inte minst för at min kärlek befann sig där, men även för att jag älskade att vara med hunden Jimmen. Jag har ingen aning om hans ålder men jag skulle betta 70-talist.
Mer intressant än så var det inte. Vad tråkig första kärlek jag hade..
Jag kan väl ha varit 2-3 år och jag spenderade mycket tid hos dem inte minst för at min kärlek befann sig där, men även för att jag älskade att vara med hunden Jimmen. Jag har ingen aning om hans ålder men jag skulle betta 70-talist.
Mer intressant än så var det inte. Vad tråkig första kärlek jag hade..
Day 1 - Introduce yourself
Jag heter Amanda och jag är en tjej.
Jag är 18 år, går på Interclassprogrammet på Dragonskolan och är född och bosatt i Umeå. Jag bor just nu på två ställen, beroende på humör, dels i Sävar hos Viktor och dels hemma hos mamma och pappa.
På fritiden tränar jag ett gäng tjejer i innebandy, funderar på saker, fikar, tränar, försöker hitta lösningarna som kräver minst energiåtgång, planerar semstrar, tänker på och diskuterar sex också umgås med pojkvän, vänner och familj. Ja, på sommarn jobbar jag också som receptionist på Sörfors golfbana.
Jag är en ganska enkel människa utifrån sett. Jag hälsar på alla jag känner även om de inte hälsar tillbaka, skrattar artigt åt skämt jag inte finner humoristiska på något sätt, bjuder på kaffe, lyssnar om någon behöver prata och försöker hålla mig utanför intriger. Detta eftersom de tar så mycket energi och det går inte ihop med vad jag gör på fritiden. Men vad ni inte vet är att innanför detta så är jag en riktigt djävel.
Min djävulska sida ligger alltid i bakhuvudet och lurar och det är den som innehåller alla de känslor och tankar som man inte bör yttra i sällskap av någon. Jag kan gå omkring och, i min djävulska sida av huvudet, registrera vilka som är kompletta idioter baserat på att de tar för lång tid på sig i kön. Jag kan tänka ut långa tal jag ska hålla till nationen där jag systematiskt går igenom regler som att man inte får stanna i en dörröppningen, trapp-/rulltrappsavsatser etc., eller att man inte får tuta på en bil med övningskörskylt på. - Lagöverträdelser, skulle jag tillägga, innebär givetvis att man kastas till lejonen. Min djävulska sida kan bygga upp scenarion där jag våldtar någon verbalt för att de anser att Sverigedemokraterna faktiskt är vettiga eller för att de anser att pengar är vad som gör en människa. Min djävulska sida kan bli akut barnhatare för att en liten 5åring springer runt på coop och lyckas vara ivägen vart jag än ska, helst när jag har bråttom för at jag redan är sen.
Min djävulska sida får aldrig komma fram. Inte ens i dimman. Men här på bloggen får den ventileras smått.
Så gott folk, Jag heter Amanda. Jag är 18 år och jag kan ibland antas vara smått schizofren.
Men jäkligt trevlig ändå.
- Hej Amanda.
Jag är 18 år, går på Interclassprogrammet på Dragonskolan och är född och bosatt i Umeå. Jag bor just nu på två ställen, beroende på humör, dels i Sävar hos Viktor och dels hemma hos mamma och pappa.
På fritiden tränar jag ett gäng tjejer i innebandy, funderar på saker, fikar, tränar, försöker hitta lösningarna som kräver minst energiåtgång, planerar semstrar, tänker på och diskuterar sex också umgås med pojkvän, vänner och familj. Ja, på sommarn jobbar jag också som receptionist på Sörfors golfbana.
Jag är en ganska enkel människa utifrån sett. Jag hälsar på alla jag känner även om de inte hälsar tillbaka, skrattar artigt åt skämt jag inte finner humoristiska på något sätt, bjuder på kaffe, lyssnar om någon behöver prata och försöker hålla mig utanför intriger. Detta eftersom de tar så mycket energi och det går inte ihop med vad jag gör på fritiden. Men vad ni inte vet är att innanför detta så är jag en riktigt djävel.
Min djävulska sida ligger alltid i bakhuvudet och lurar och det är den som innehåller alla de känslor och tankar som man inte bör yttra i sällskap av någon. Jag kan gå omkring och, i min djävulska sida av huvudet, registrera vilka som är kompletta idioter baserat på att de tar för lång tid på sig i kön. Jag kan tänka ut långa tal jag ska hålla till nationen där jag systematiskt går igenom regler som att man inte får stanna i en dörröppningen, trapp-/rulltrappsavsatser etc., eller att man inte får tuta på en bil med övningskörskylt på. - Lagöverträdelser, skulle jag tillägga, innebär givetvis att man kastas till lejonen. Min djävulska sida kan bygga upp scenarion där jag våldtar någon verbalt för att de anser att Sverigedemokraterna faktiskt är vettiga eller för att de anser att pengar är vad som gör en människa. Min djävulska sida kan bli akut barnhatare för att en liten 5åring springer runt på coop och lyckas vara ivägen vart jag än ska, helst när jag har bråttom för at jag redan är sen.
Min djävulska sida får aldrig komma fram. Inte ens i dimman. Men här på bloggen får den ventileras smått.
Så gott folk, Jag heter Amanda. Jag är 18 år och jag kan ibland antas vara smått schizofren.
Men jäkligt trevlig ändå.
Kan. Inte . Stå. Emot.
Jag lovade mig själv att inte göra en sådan här. men fan.
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Nämen, är ni här?!
Jag scrollade ner på min blogg och insåg att genomsnittliga inläggen har legat runt 3-4 meningar. Det ska inte detta göra. Jag har funderat på vad jag ska skriva om som ar upp mer än 4 meningar men kommer inte riktigt på något. Börjar det bli dags för någon slags uppdatering om mitt liv kanske? Fast om man läser de korta inlääggen från tidigare så kan man troligen pussla ihop det hela ganska bra. Jag funderar på att ge framtiden lite plats idag. Whaddyasay?
Framtiden är mycket oviss och jag älskar att se minen på de människor som ställer mig frågan; "Vad ska du göra efter gymnasiet?" när jag kort och obrytt svarar "Ingen aning." Truth to be told har jag en liten aning, men det är så flyktigt att jag inte ägnar det några rader.
Jag har en sak som är bestämd och det är att jag ska jobba i mitt älskade sörfors i sommar. Sedan är det ganska öppet. Jag är inte utbildad till något så jag vet redan nu att jag inte kommer att få fast anställning med en grundinkomst på 32 lax i månaden. Det skulle väl vara om jag blev prostituerad jag kanske skulle kunna komma upp det i summorna direkt, men jag är inte så intresserad av det yrket.
Jag skulle vilja resa. Tågluffa i Europa kanske. Eller åka till Australien och jobba på något kontor eller en fruktodling. Jag vet inte, det skulle vara skönt att få göra något annat, men mycket beror på hur det ser ut här hemma. Har jag tur får jag kanske med mig Viktor på en tågluff på 2 veckor - han är nämligen bästa resesällskapet alla kategorier. Vi får se. Just nu finns det ingenting som känns särskilt realistiskt utom sörfors.
För stunden har jag tre delmål i sikte. Bli klar med projektarbete, Åka till Gambia och ta studenten. The rest lies beyond.
Framtiden är mycket oviss och jag älskar att se minen på de människor som ställer mig frågan; "Vad ska du göra efter gymnasiet?" när jag kort och obrytt svarar "Ingen aning." Truth to be told har jag en liten aning, men det är så flyktigt att jag inte ägnar det några rader.
Jag har en sak som är bestämd och det är att jag ska jobba i mitt älskade sörfors i sommar. Sedan är det ganska öppet. Jag är inte utbildad till något så jag vet redan nu att jag inte kommer att få fast anställning med en grundinkomst på 32 lax i månaden. Det skulle väl vara om jag blev prostituerad jag kanske skulle kunna komma upp det i summorna direkt, men jag är inte så intresserad av det yrket.
Jag skulle vilja resa. Tågluffa i Europa kanske. Eller åka till Australien och jobba på något kontor eller en fruktodling. Jag vet inte, det skulle vara skönt att få göra något annat, men mycket beror på hur det ser ut här hemma. Har jag tur får jag kanske med mig Viktor på en tågluff på 2 veckor - han är nämligen bästa resesällskapet alla kategorier. Vi får se. Just nu finns det ingenting som känns särskilt realistiskt utom sörfors.
För stunden har jag tre delmål i sikte. Bli klar med projektarbete, Åka till Gambia och ta studenten. The rest lies beyond.
sussi
Jag är så fruktansvärt sugen på sushi.
Min kille.
Min kille är ju så jävla snygg.
Jag blir ju alldeles fnittrig.
Men Ernst?
Min Ernst har visst tagit bort låset på toadörren?
Jag har en egen Ernst.
Viktor är min Ernst. Han har nu satt upp en tavelhylla ovanför köksbordet så nu sitter jag och tittar på "små onödiga prylar som bara är i vägen" för att göra hyllan hemmastadd. IKEA nästa helg, halle-to-the-lujah.
Fredag är ändå dagen som känns bäst.
Fredagkväll här på rönnis, Vi sitter med varsin dator i knät, Viktor tittar på militärvideor med militärporr(pangpang, stridsfordon och gröna kepsar) och jag läser bloggar.
man kan inte göra annat än älskart.
"...betrakta er katt och fråga er hur det kommer sig att ni vet hur den ser ut framifrån, bakifrån, underifrån och uppifrån, trots att ni för närvarande bara iakttar den öga mot öga. Det är tack vare att medvetandet omärkligt har syntestiserat de vitt skilda förnimmelserna av er katt ur alla upptänkliga aspekter och slutligen skapat denna kompletta bild, som inte kan förmedlas via det omedelbara synintrycket."
Ur Igelkottens elegans av Muriel Barbery
