Jag har alltid haft dåligt samvete för att jag aldrig hinner vara med både kompisar och Viktor på helgerna. Men när jag, för några veckor sedan, satt och fikade med min kloka vän Hilda sa hon något som värmde mig.

"Ni träffas ju aldrig på veckorna, så då är det klart att ni behöver tiden på helgerna för att hinna vara med varandra..." Jag har inte tänkt på det så men jag inser att självklart har hon rätt. Det var dock det hon sa efteråt som gjorde mig lite tårögd."...och det förstår jag."

Jag kan inte beskriva lättnaden. Det finns en människa på jorden som förstår just det och jag har en sån tur att den människan råkar vara min bästa vän.
Jag och Viktor behöver få rå om varandra bara vi två, och det finns åtminstone en människa som förstår det.

Godnatt kära läsare.