Det här med att vara själv hela vägen ut till Sörfors driver mig till vansinne. Först gick det bra nmed musik men nu har det gått så långt att jag drar skämt för mig själv. Det är faktiskt inte riktigt ok.

Kulmen nåddes dock idag.
För att komma ut till Sörfors måste man över en smal bro där endast en kan passera åt gången. Jag får möte, tvingas stanna och vänta, och när jag ser att det kommer en till så skriker jag högt "PAX JAG!" och far iväg med fart. När jag väl kommit över bron inser jag att jag inte bara pratat med själv utan paxat att få åka först.

Madness.

Påbörjar nu min sjunde arbetsdag i sträck och ser längtansfullt fram emot onsdag då jag ska få vara ledig på eftermiddagen för att fara på möte.