Jag ljuger ofta för mig själv.

Jo, det är sanning, det gör jag. Jag säger till mig själv att jag hinner, att jag har roligt eller att jag räcker till.
Är man sedan tillräckligt snabb så hinner sanningen inte ikapp en. Om man alltid håller igång glömmer man bort den. Tillslut finns inget annat än det man intalat sig. Då blir allt bra. Bara man är snabb nog.

Jag ljuger ofta för mig själv. Det känns bättre då. Det känns roligare. Det känns lättare.
Och jag är snabb. "Jag kan springa jättefort" säger jag. Ingenting hinner ikapp mig.