Nu under engelska lektionen skulle jag gå ner för att hämta en markeringspenna och blir då påmind om skåpkoden och upplyst om att vårt skåp är det enda som har kodlås.

När jag kommer ner så finns det 3 skåp med kodlås och jag har ingen aning om vilket som är mitt.
Jag börjar med första och provar koden om och om igen, skakar lite på låset och ser så lagomt psykiskt störd ut. Samtidigt som jag går till nästa lås för att försöka öppna det så börjar jag fundera ut ursäkter om den rätta ägaren kommer och finner en psykiskt sjuk andraklassare som står och med våld försöker öppna dennes skåp.

Min ursäkter jag tänkt ut lät så här;

- Jag skulle bara prova om vi hade samma kod.... ehe.. he.. he...

- Jag tänkte bara försöka öppna det åt dig så du slapp... ehh...heheh?

- Jag har ingen aning om vilket som är mitt skåp. Men ja gissar att det här inte är mitt?

Jag vet inte vad ni tror, men jag har en känsla av att den sista skulle vara mest passande?

For the record, ingen kom, förutom Isabelle men hon har sitt skåp en våning ner så det blev inga pinsamheter.
Jag hittade mitt skåp också, det var det sista jag provade. Såklart.