Min vän Frida berättade för några år sedan att alla människor kunde liknas vid hundar. Jag blev liknad vid en Cocker Spaniel med mina bruna ögon, halvlovkiga hår i en liknande nyans vid en Cocker Spaniels öron.

I morse när jag vaknade och såg mig i spegeln så såg ja en Cocker Spaniel med sina bruna ögon, långa öron och tungan som hängde ut. Kan ju vara lite komiskt en lördagkväll men det är inte fullt lika komiskt när man ska till skolan inom en timme och folk troligen kommer börja ge en hundkex och klia en bakom öronen om man går i det skicket.

Jag tog mig i nackskinnet, stoppade in tungan och satte upp håret och försökte glömma den bild jag tidigare sett i spegeln. Jag är inte en hund, jag är inte en hund, jag är inte en hund...

Herregud - jag intalade just mig själv att jag inte är en hund.