Jag går helt ensam i mina egna tankar i korridoren då jag får en känsla av obehag.
Jag hör ett svischande ljud och plötsligt säger min överlevnads instinkt att jag borde flytta mig 1.4meter åt höger och tre sekunder efter förflyttningen så bränner en rullstolsburen förbi.
Ögonblicker är över, jag lever.

Nätt och jämt.