När jag nu sitter här med en tom tekopp och vetskapen att jag kommer ha en säng helt för mig själv så överväldigas jag av kärlek. Jag vet inte vad det är men den kommer och sveper över mig.

Som den sjudne vågen riktigt sköljer den över mig och jag har inte en chans. Jag  tvingas se tillbaka och beundra de få gamla vänner som fortfarande finns kvar och jag tvingas se alla de nya som börjat betyda så oerhört mycket för mig. ag tvingas bli känslosam och jag tvingas skriva ett inlägg om det.

Många av mina känslor riktas mot en enda person som inte lessnar på mig och som ser mig då jag behöver det mest. Var dag med honom är en rädsla att det är en dag mindre och var dag med honom är en lycka att han är min.


Dagens;