Han är charmig, hans hår är lite busigt rufsigt, hans ögon är lika beroendeframkalland som kokain, hans röst är så lagomt manlig han är... Den perfekte arrogante mannen som charmar oss alla med sin pojkaktiga kaxiga stil.

- Vad är det hos den killen som gör att vi fortsätter försöka tämja honom?

Jag har träffat honom flera gånger och var gång väcker han instinkten att det är någon att ha. Gissa vad? Det är det inte.
Men ändå fortsätter vi gå i fällan och aldrig komma ur i helt format, likt getingarna går i mammas getingfälla hon hänger upp på sommaren.
Vad är det då hos den här killen som vi så gärna vill ha? Vad är det hos den här killen som gör att vårt hjärta börjar dunka fortare, rodnaden sprider sig och vi fnittrar som om vi vore 5år? Är det kanske för att den killen som anses vara Jackpot tittar åt mitt håll och pratar med just mig?

När man då har fallit för en sådan kille, som aldrig är först att ringa, alltid har något att göra då ni planerat något, alltid talar till dig som om han är lite lite bättre och alltid får dig att fölåta honom; Vad gör man då?
Vi fortsätter tills han tillslut har ledsnat och kommer på en lam ursäkt för att det är slut, lär vi oss då? Haha, ack nej. Att lära sig av sina misstag ska man göra. Men 1 gång är ingen gång, 2 är lika med 0, så vi fortsätter... Vi fortsätter att få upp hoppet om att just vår arrogante jävel är den snällaste i världen och aldrig skulle komma på tanken att såra oss. Vi fortsätter att tro att det är det vi är värda och vi fortsätter att såra oss själva.

Så när du väl hittar en som får dig att skratta och inte känna måstet att dölja en dålig hårdag, håll fast vid honom. Trots att han har strumpor i sandalerna, bor långt ifrån dig och kan alla småtöntiga repliker i de småtöntiga filmerna så håll kvar vid honom. Det är det värt.