Jag skulle i detta inlägg kunna skriva allt vad jag känner för speciella namn, men eftersom jag inte tjänar pengar på det så skulle det vara en onödig och framför allt barnslig grej att göra.

Matcherna mot Thorén är jäkligt speciella. Man måste ta det för vad det är, för det tjänar ingenting till att klaga över det.

För egen del var det riktigt kul att spela. Det är under sådana här prestationer man förstår varför man lägger ner så mycket tiden på innebandyn. När man efter en match kan gå leende in i omklädningsrummet vad det än står för siffror ute på resultattavlan. 
Spelmässigt tyckte jag att det gick rätt så bra för mig, självförtroendet börjar sakta klättra uppåt igen, det gäller bara att hålla det på den kurvan. Måste bara få till passningarna som de var förut så kommer det nog kännas lite bättre.

Nu är det engelska uppsats.