Nu är det alltså jullov och för mig har halv gymnasiet gått. Det måste jag säga är en ytterst underlig känsla.

Trots att det var julavslutning funderade jag på att döda allt vad väckarklockor heter imorse och släpade mig tillslit upp för att äta lite frukost och fara iväg mot mimer. (Jag önskar jag kunde få gå på mimer resten av gymnasiet när det är så mysigt där.) Väl där lyssnade vi på högläsning, satt och väntade på jullovet och förberedde oss mentalt för att gå fackeltåg, i kylan, mot Dragon.

Det här med fackeltåg. Väldigt praktiskt att hålla i en fackla eftersom den gav lite värme, men större delen av tiden så önskade jag att jag var facklan. Den såg ut att ha det väldigt varmt. Vi var ett ganska stort gäng puckon som gick. Jag anvönder ordet pucko ganska friskt eftersom det inte var någon som klätt sig för kylan. Jag försökte men fick tillslut inse att mina långkalsonger, fodrade skor och min jacka inte var till särskilt stor hjälp. (Jag hade stora förhoppningar om mina skor kan jag säga!)

På dragon var det det vanliga att sitta och undra varför man inte for hem istället för att sitta på det kalla gymnastikgolvet och äta tomtegröt.

Eftermiddagen däremot så var det julkul på ersäng och jag var där. Jag. var. där.
Men jag står fortfarande fast vid att 90:orna med Laine och company gjorde julkul.


(så fruktansvärt trist inlägg.)