Jag kom att tänka på en rast i sjuan då vi satt i vårat uppehålls rum och så började de pratas om feminism och kvinnors rätt i samhället. Så frågar en av de mer populärare killarna en tjej med lite lagomt nedlåtande tonfall; Är du feminist eller?
;ehh.. haha.. näe..

Jag som sitter och bara har lyssnat på samtalet får något av en mindre chock och utbrister; Va? är du inte feminist?!
Jag tänker liksom har jag verkligen hört en tjej säga att hon inte är feminist? Har jag verkligen hört att en tjej i min ålder antytt att kvinnor inte ska ha samma rättigheter som män? Visst har jag det och ska jag vara ärlig så var jag nära att ramla av bänken.

Men nu sitter jag här och det slår mig. Vad är egentligen en feminist?

Många har synen på en feminist att hon går i kläder som döljer figuren, inte använder deodorant, inte rakar sig under armarna eller på benen, inte sminkar sig och försöker vara så naturlig som möjligt. Det min kära vän är vad jag kallar för en naturnära människa.

jag är feminist, en riktigt jävlig sådan - du vet en sån som killar undrar om jag blivit hjärntvättad eller något liknande. Men jag är hur som helst en feminist.

Jag framhäver min figur (det tjocka bältet i midjan är ju inte där för inte.)Jag rakar faktiskt benen, ibland när jag vill känna mig lite frän så vaxar jag till och med, jag rakar mig under armarna, jag använder deodorant (allvarligt, annars hade jag nog inte varit uppskattad i de flesta sammanhang.)
ja, jag lägger ner pengar på smink som jag också använder (dock från body shop så jag vet att de som tagit fram ingredienserna har bra löner och rättigheter - VIKTIGT!) men trots det försöker jag vara så naturlig som möjligt.

En omöjlig kombination för vissa, en helt naturlig för mig.
Så om jag nu gör allt det här; hur kan jag då vara en feminist frågar sig många - i synnerhet killar har jag märkt.

Tja, jag anser att kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som männen i samhället.
Lättare sagt än gjort. Som 15 snart 16åringen jag är så har jag många gånger fått fantastiskt mycket skit och fantastiskt lite stöd när jag gått in i en diskussion om att tjejer får mindre plats i klassrummen, att tjejer inte får ta den plats killar gör, att tjejer jämt,jämt,jämt måste hävda sig (genom att jag tränat innebandy med killar i tre år så har jag upptäckt att det är sant, tjejer måste jämt visa att de har ett bra skott för att bli uppskattade.) men framför allt att tjejernas åsikter väldigt ofta kommer i skymundan.

många duster har jag fått ta och det kommer bli många fler. men det är jag beredd på. För jag vill att mina döttrar ska kunna våga ta plats i frsmtiden och jag vill att jag ska kunna ha rättigheten att ta plats utan att bli halvt ihjälslagen psykiskt av glåpord.

I ett förhållande, i en kompisrelation, i skolan, i hemmet.. Jag vill vara jag och jag vill ha rätt att få framföra mina åsikter utan att få några decibel emot mig.

Så för att knyta ihop säcken, Skulle den här tjejen efter att ha läst detta inlägg svara annorlunda om hon fick frågan idag?

- Jag vet inte. Men jag hoppas det, för nu vet hon att jag står bakom henne och stöttar hennes argument. Det är viktigt att tjejer och killar idag vet att vi alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

---

Maksat, tid finns det alltid - om inte, så fixar jag den. Jag är bra på att förhandla. ;)
Raden ovan tillägnas min favoritkille som jag vet att jag kan lita på i vått och torrt.


Dagens;

Starkt feministiska hälsningar