Alltså, det här med romantik? Jag satt just och funderade på om jag och min pojkvän är romantiska.
Jag kom nämligen att tänka på en tjejkompis till mig som berättade hur romantiskt det var när hennes kille på alla hjärtans dag bjöd hem henne till hans systers lägenhet (som han lånat för kvällen, systern var alltså inte där.) och hade gjort middag till henne, klätt upp sig så han blev jättestilig och hon hade inte fått veta så mycket vad de skulle göra. Det är väldigt romantiskt. Och oh vilken film de hade kunnat bli.
Nu hoppas jag att tjejen jag pratar om läser detta, förresten så hon heter Isabelle.

Så jag frågade Christoffer; Är vi romantiska?
; Ja hjärtat, vi är lika romantiska som Shakespeare.. 
Så sa han inte, han svarade; Klart som fan att vi är!

Så är vi romantiska eller inte? Som utomstående kanske du drar slutsatsen "Nej" med tanke på sättet han svarade men som inomstående... Inte vet jag.

Själv är jag halv romantisk. Ibland jätte, ibland inte. Så jag kom på att när det är dags för frieri i mitt liv vilket ligger långt bort i tiden så lär det väll bli den här; Nä, det kanske är dags att vi gifer oss? Jo, det är ju lika bra.
Men sen kommer bröllopsplanerna igång och så gör även min romantiska sida. Nä jag vte inte hur det blir, om jag ens blir gift. Man vet ju aldrig..

Så Romantik. Ack denna romantik. Christoffer, om du vill bjuda mig till Paris för en kväll med ett privatplan så lovar jag att vara romantisk.

Förresten, jag är glad att jag har dig.
Ja, kanske är man lite romantisk av sig?

Dagens;

"Det finns inget bot mot kärlek,
utom att älska mer."
- Henry David Thoreau

Romantiska hälsningar