Jag promenerade hem med Linn och Sofia och när vi släppt av Linn så kom jag och Sofia helt plötsligt in på f-92 och då känner jag direkt hur allt bara väller upp inom mig. Och hur får jag ut mina känslor som bäst? Jo, genom att skriva.

Minnen är otroliga, de kan få dig att skratta åt saker som förut var så hemska, att gråta åt saker som förut var så lyckliga men framför allt så ger den varenda person som tänker på dem ett leende som inte går att ta fel på. Leendet som är fyllt av nostalgi och längtan - längtan att få uppleva minnena om och om igen.

Solna är ett minne som jag länge ska bära med mig. Det hann hända mycket under helg, jag fick se att folk har en instinkt att vilja göra andra svartsjuka, jag hann känna den spännande pirrande känslan i maggropen när en i pojklaget ser på en, jag fick känna gemenskapen i ett gäng tjejer som svettiga i bara sport-bh låg på en madrass och pratade med skratt i rösterna, jag fick se hur lagets prestation avgörs i omklädningsrummet före match och på bänken och jag fick åka på en bussresa som jag aldrig ville skulle ta slut.
Det var en helg jag alltid ska bära med mig, som alltid ska ge mig lärdom, som alltid ska ge mig ett leende fyllt av nostalgi och längtan - längtan att få uppleva helgen om och om igen.

Dagens;

"Minnen är något man ska vårda."
- Mormor

Tack för ikväll.