Idag har jag hängt på låset från klockan 07.35 för att komma in till infektionskliniken. Det hade räkt med att jag var där fem i åtta insåg jag och mamma då. I alla fall. Jag var dit och fick det berättat för mig - eller mamma fick det berättat för sig - att jag skulle ta ett antal sprutor beroende på hur jag skulle bo, vad jag skulle göra osv.
Blev lite obekväm eftersom läkaren satt framför och ställde en massa frågor om mig, som jag kunde svara på men ställde dem till min mamma.
Jag var med om ett klassiskt ögonblick där jag kände mig som sju. Sannerligen irriterande.

Jag fick ta sprutor i båda armarna och om jag inte hade så fasansfullt blyga muskler (dom finns där!) så hade man kunnat tro att jag skjuter in en skvätt anabolasteroider eller liknande.
Det känns lite tufft när jag tänker på det.
Kanske ska berätta det när folk ser mina häftiga plåster.