Har jag en Nisch? Eller kanske bara en fördjupning i en vägg?
Jag har aldrig varit ett särkillt stort fan av Blondinbella om jag ska vara ärlig. Jag läser hellre bloggar som Bloggfrossa - Mannen som blev trött eller Foki för all del. Jag lyssnade dock på hennes föredrag idag och mycket av det hon sa känns inte särkilt aktuellt för mig, men det var en sak som etsade sig fast. Skapa en nisch.
Jag har inte kunnat släppa nischen sedan dess, inte bara för min blogg men även för mig som person. Har jag någon speciell grej? Finns det något som kan få mig att studsa upp ur sängen en trist och grå morgon? - Inte som jag kan komma på, på rak arm (tragiskt nog).
Så nu började jag tänka lite på vad jag gör i mitt liv; jag umgås med vänner och familj, äter mat, läser böcker, tränar, coachar ett gäng med innebandytjejer, tittar på hockey, äter paj, drömmer om resor, dricker kaffe, inreder ställen jag är på i huvudet, snoozar, tänder ljus, gör listor, är ute och åker skoter och grillar korv, längtar till mitt jobb i sörfors, ligger i soffan..
- Jag är inte ute och partar så väldigt ofta, och när jag väl är det så kommer jag på mig själv att längta till Pipes of Scotland där man bara får sitta i goda vänners lag och prata, jag lagar inte särskilt mycket mat, men desto mer efterrätter, jag gör inte så mycket speciellt helt enkelt.
En nisch. Nischnischnischnischnischnischnischnischnisch. Lustigt ord. Låter tyskt. Näha, tyskan stavar Nische.
Vad får mig att studsa upp ur sängen? Förutom om madrassen skulle vara av stålfjädrar som tidsinställt avfyras med ett ganska stort tryck, så vettefan.
Jag älskar mina Houdinisar. Jag älskar att vara ute om man har ordentligt med kläder. Jag älskar att åka skoter och göra upp eld och grilla och min dröm är att ha en stuga dit jag kan åka på helger och bara glida runt i mina Houdinisar.
Men det är ju ingen Nisch, det är ju bara ett intresse. Jag verkar inte ha någon nisch. Har jag bara en fördjupning i en vägg trotsallt? Eller är det just det som är min nisch - att jag inte har någon?
Tjejen utan nisch.
Nej, jag ska bli tjejen som söker en nisch.
And so the search begins..
Jag har inte kunnat släppa nischen sedan dess, inte bara för min blogg men även för mig som person. Har jag någon speciell grej? Finns det något som kan få mig att studsa upp ur sängen en trist och grå morgon? - Inte som jag kan komma på, på rak arm (tragiskt nog).
Så nu började jag tänka lite på vad jag gör i mitt liv; jag umgås med vänner och familj, äter mat, läser böcker, tränar, coachar ett gäng med innebandytjejer, tittar på hockey, äter paj, drömmer om resor, dricker kaffe, inreder ställen jag är på i huvudet, snoozar, tänder ljus, gör listor, är ute och åker skoter och grillar korv, längtar till mitt jobb i sörfors, ligger i soffan..
- Jag är inte ute och partar så väldigt ofta, och när jag väl är det så kommer jag på mig själv att längta till Pipes of Scotland där man bara får sitta i goda vänners lag och prata, jag lagar inte särskilt mycket mat, men desto mer efterrätter, jag gör inte så mycket speciellt helt enkelt.
En nisch. Nischnischnischnischnischnischnischnischnisch. Lustigt ord. Låter tyskt. Näha, tyskan stavar Nische.
Vad får mig att studsa upp ur sängen? Förutom om madrassen skulle vara av stålfjädrar som tidsinställt avfyras med ett ganska stort tryck, så vettefan.
Jag älskar mina Houdinisar. Jag älskar att vara ute om man har ordentligt med kläder. Jag älskar att åka skoter och göra upp eld och grilla och min dröm är att ha en stuga dit jag kan åka på helger och bara glida runt i mina Houdinisar.
Men det är ju ingen Nisch, det är ju bara ett intresse. Jag verkar inte ha någon nisch. Har jag bara en fördjupning i en vägg trotsallt? Eller är det just det som är min nisch - att jag inte har någon?
Tjejen utan nisch.
Nej, jag ska bli tjejen som söker en nisch.
And so the search begins..
Kommentarer
Trackback
