Tänk att det vanliga vardagspratet har en så stor betydelse. Vad man gjort i veckan, hur man mår, hur redovisningen på samhällskunskapen gick, vad man ätit i veckan* osv. De små sakerna som jag bara pratar med honom om. Det är helt otroligt vad det gör med en. Det spelar ingen som helst roll att vi pratar om något så litet som vad jag ska baka till hans födelsedag** eller om vi pratar om hur trött han är efter fältdygnen. Att få höra ens partners röst är det viktigaste.
Jag fick dessutom bekräftat att han pinkat revir angående en bild på mig. Yay him, han är bäst!

Det jag ville komma fram till i detta loveydovey-inlägg är vikten av de små vardagssakerna. Att få berätta hur ens dag varit, vad som är planerat för veckan och liknande - eller närkontakten för all del, kramarna och kanske en lätt strykning på armen. Jag tror det vi gör till vardags är lika viktiga som de stora gesterna i form av middagar ute eller teaterföreställningar - det är nämligen det man saknar mest när ens partner är på annat håll.