I skrivandes stund så lever jag i ett stadigt förhållande med en fantastisk människa, och jag tenderar att fortsätta med det även efter att jag publicerat denna text här på bloggen. Vi kan om några dagar räkna ett år tillsammans och under detta år har jag lärt mig väldigt mycket. Jag har bland annat lärt mig att nyckeln till en bra relation är att berätta om man tycker att det finns ett problem, lyssna på varandra och att kunna kompromissa.

Jag har även lärt mig att om jag lägger mig ner på golvet och skriker tillräckligt länge, så får jag som jag vill.

Under ett år har jag och Viktor måstat kompromissa ganska många gånger. För någon vecka sen berättade jag att jag tyckte det var ett problem att vi inte varit hemma hos hans föräldrar på länge. Viktor lyssnade och började protestera och räknade upp de senaste gångerna vi vart där. Vi började kompromissa och den slutade hemma hos hans föräldrar + en promenad med deras hund. Ni kanske sitter och muttrar om att jag är världens martyr som hela tiden bestämmer men ack – jag kan inte längre hålla med.

Förut kände jag mig hemsk så fort jag skulle bestämma vad vi skulle se för film, äta för middag eller vad vi skulle göra under dagen. Men så efter ett tag började jag förstå Mannens Kompromiss. Viktor ger mig några val som jag får bestämma mellan. Han vågar ge mig dessa val eftersom han vet att jag kommer att försöka välja det som han vill, oberoende på vad jag vill. Jag har sett detta fenomen i andra förhållanden och nu har jag insett att detta är mannens sätt att kompromissa. Genom denna metod får han vad han vill utan risk att få skit för att han hela tiden bestämmer. Han vet att jag väljer det jag tror han vill att jag ska välja – som någon slags omvänd psykologi.

Nu är det ju så att alla kompromisser inte alltid slutar lyckligt.
Vi har ett litet problem med skåpluckorna, Viktor kan aldrig komma ihåg att stänga skåpluckorna efter sig, och detta kan driva mig till vansinne på morgonen när jag lyckas smacka in i en av dessa glömda skåpluckor. Jag berättade att det var ett problem och det hela slutade med att Viktor demonstrerade högljutt och öppnade alla skåpluckor i protest några dagar.

Fortfarande så glömmer han och jag inte göra annat än stänga skåpluckan och tänka att det är en del av hans charm, en del av det jag inte kan tänka mig att vara utan. Jag skulle nog kalla det för Förhållandets Kompromiss: Älska din partner vad denne än får för sig.

 

    ♥