Jag är inne på min fjärde säsong som tränare för ett gäng med härliga innebandytjejer. Jag har upplevt extremt mycket känslor som glädje, sorg, ilska, irritation, gemenskap, nostalgi und so weiter. Trots att jag nu haft att göra med tjejerna ett tag så slutar jag inte förvånas.

Det kan vara allt från frågor som får en att undra hur de ens lyckades sätta på sig rätt sko på rätt fot, konstateranden som får en att undra vad sjutton de har i sina tankar, glömska som får en att fundera på hur de ens kommer ihåg sig själva och kommentarer som får en att undra vad i helvete som försiggår.

Förstå mig inte fel, jag anser det hela rätt så charmigt och jag skulle inte byta bort en enda av mina små tjejer som jag numera ser som mina egna små skyddslingar.

Idag nådde det dock nya höjder då jag kikade runt lite på internet och får läsa:

"Vad är det för speciellt med att ha sex?
Det måste ju va som att peta näsan."

Jag antar att det är rörelsen som det syftas på. Jag ber till Gud, Allah, Afrodite, Tor och alla dess vänner up in the sky att jag aldrig, jag repeterar aldrig, får veta henne svar på den frågan. När jag ändå ber så kan jag ju slänga in att jag ber om att det tar ett tag innan hon får veta, för min sinnesfrids skull.