Just nu är jag helt ensam på jobbet.
Nej, nu ljög jag. Min chef Fredrik är nere på rangen och håller i en lektion men annars är jag helt ensam.

När jag nyss gick för att fylla på min kaffekopp fick jag en konstig känsla. Det kändes precis som när jag var liten och gick på dagis och var kvar sent då mina föräldrar jobbade över. Det var regnigt ute och det var bara jag och en fröken. jag fick krypa upp i hennes famn och äta en frukt medan hon läste.

Idag regnar det ute och jag kommer bli kvar ensam och sist, men av anledningen till att jag jobbar. Gissa om jag blev förvnad när dagis-känslan smög sig på mig bakifrån. Det enda som kan liknas vi dagis känslan är att det regnar ute och jag sitter inne.

Jag gillar känslan. Den är varm. Och mjuk.