Vi satt och hade jättetrevligt på Café Göteborg och livet leker. Jag har mina vänner -holländska och svenska, min krossade kladdkaka och glass och min telefon med gratis sms. Vad händer? Jo min telefon går ut i vild strejk. Eller ja, vild och vild vet jag väl inte för den lade liksom sakta av. Det började med att den reagerade långsammare och långsammare och tillslut låg den bara där, mitt framför mig på bordet och kämpade för att hålla sig vid liv. Den stannade upp och njöt av livet som telefon, livet som trogen följeslagare till mig, den såg tillbaka och kände av hur mycket den uträttat. Koman var nära och tillslut så la den sig till rätta och lyste svagt mot mig.

Vi hade en fin tid, jag och telefonen. Den har fått stå ut med mycket. Extrem kyla, värme och kärlek. Den har förlåtit mig för att ha varit fumlig med händerna och den har förlåtit mig för att ha glömt den hemma. Den har förlåtit mig för att ha låtit den vara utan pengar och framför allt - den tackade mig för alla äventyr.
Jag namngav dig inte, du var bara så självklar så det behövdes inte. Alla visste vem du var ändå.

Jag kommer aldrig glömma dagen jag fick dig. Du var en ny liten krabat som rörde vid mitt hjärta första gången jag höll dig. Dina små ljud fick mina ögon att tåras, dina små knappar fick mina läppar att le.

Du fattas oss.



Med sorg i mina kläder