Jag vet inte riktigt varför jag sitter här, eller vad jag försöker berätta.

Jag bara sitter, i all denna röra, med mina tankar bortåt Sävar. Jag måste om och om igen intala mig att det faktiskt händer. Jag har en kille som inte bara är en fantastisk pojkvän, utan som också är en otrolig vän. Jag blir rörd bara jag tänker på det.

Nu ska jag få mig lite sömn. Det ska ju tydligen vara en dag i morgon också.