Överallt läser jag och hör om att skolan ska börja. Tackar som fan, de som säger det har faktiskt rätt. Skolan börjar imorgon 8.20. Sommarlovet som - som alltid - var lovat att bli "denbästasommarenihelavåraliv" har dragit förbi med ett fantastiskt besviket resultat vädermässigt. Som alltid. Men trots att de tidiga mornarna nu ska börja, hemuppgifterna ska dra igång och anteckningarna ska slita ut handen så är det ändå någonting som gör att det pirrar lite extra efter sommarlovet.

Jag har gått i skolan i 10år (!) nu och varje sommarlovs-slut har bidragit med ett litet pirrande i magen. Trots att jag inte ska börja en ny klass eller liknande så är det precis som tidigare. Det är lite spännande.

Att säga att jag längtar till att skolan ska börja vore en överdrift så nanting. Det känns väl inte direkt kalaskul, men helt okej. Jorden går inte under för att skolan ska börja, så att säga.

För det är trots allt i skolan det mesta händer. Du träffar vännerna, får höra lite skvaller, höra de nya skämten, höra de gamla skämten, du får veta vad som händer i helgen och det är ju trots allt i skolan du bygger mycket av din framtid. På det hela känns det rätt så okej. Det känns jäkligt jobbigt ofta. Men det är värt i längden och det är därför jag kommer att släpa mig upp imorgon och se på sommarlovet -09 som den värsta vädersommaren men med det bästa sällskapet i hela mitt liv.

Sommarlovet -09, gå till gate 20 med destination historia. Ha en trevlig resa.