jag vet faktiskt inte.
daniel berättade att han ville ta en paus och ja, vad ska man göra? från början kändes det tomt och jobbigt och förjävligt och som slut på mitt liv och som att jag lika gärna kunde sätta mig i snön tills jag frös ihjäl.
visst det känns fortfarande tomt, jobbigt och förjävligt men mitt liv är inte slut, inte närapå.

jag kommer så väll ihåg alla minnen med dig daniel, kubb, middagarna, sms:en, telefonsamtalen, våra utflykter och middgar men framför allt dig. jag kommer aldrig glömma dig.

så nu skriver jag såhär en dag efter då jag fått lite perspektiv och hunnit smälta det mesta. och som jag ser det just nu så känns det bra. nej, det är aldrig roligt när ett förhållandet tar slut men jag ser det inte som slut, jag ser det just nu som början på en vänskap. för trots allt är du min allra bästa vän daniel. och vi får väll se hur det blir. men jag vet vad jag tror men håller det dock inom mig för jag vill inte påverka dig, mig eller ngn annan. men jag älskar dig så innerligt det vet du för jag har sagt det. och du vet att jag har alltid rätt.

peace.